Alla inlägg

I somras blev jag väldigt glad när jag läste följande meddelande på LinkedIn: "I enjoyed listening to the podcast on your EDGA profile. We are looking to include more about neurodiversity and golf at the World Golf Museum." Det visade sig att de kommer att göra en utställning vid namn "New Voices" nästa år och de ville att jag skulle vara del av utställningen. Tidigare i veckan var jag i Skottland och gjorde första filminspelningen och den resan gjorde att jag reflekterade vä

Den vanligaste reaktionen jag får när jag berättar att jag spelar paragolf för att jag har autism är om det inte är en fördel att ha autism när man spelar golf. Autismen slår olika mot olika spelare men mina autismsymptom påverkar min golf genom att: jag blir stel i kroppen. jag blir stressad till att ta felaktiga beslut. jag får svårt med balansen. jag får svårt med kroppskontrollen. jag inte har någon distansuppfattning. jag glömmer bort vilket slag jag tänkt slå. jag missa

Jag skrev in mig på en kurs i neurovetenskap den här terminen. Har tyvärr inte hunnit med själva kursen. Men det gör i vartfall att jag har tillgång till föreläsningarna och annat kursmaterial. Ärligt så kan jag ibland känna en orättvisa. En orättvisa över att jag behöver lägga så mycket tid på att lära mig om och förstå mig själv, för att fungera bättre i sociala sammanhang och i samhället. Medan andra bara utgår från att de kan vara som de är och omgivningen får acceptera d

Min hjärna vill inte sluta snurra, men jag vet inte vad det är den tänker på. Så i natt bestämde jag mig för att inte gå och lägga mig förrän jag är så trött att jag somnar direkt. Det är förklaringen till att jag sitter och putsar skor klockan tre på natten.

Jag har inga problem med att vakna. Men jag har allvarliga problem med att komma upp ur sängen på morgonen. I veckan fick min son sin första sena ankomst till skolan, bara för att jag inte klarade av att motivera mig till att gå upp ur sängen tidigare. Idag har jag legat kvar i sängen i 1,5 timme. Jag har scrollat på mobilen, legat och funderat på allehanda saker samt insett att det här är mitt största problem i livet just nu. Dags för mig att fixa det. När jag skrivit klart

Jag vet att jag behöver gå till gymmet. Speciellt nu när golfsäsongen är slut. Men det finns så mycket annat som ska hinnas med. Hela veckan har jag tänkt ”jag behöver jobba undan lite, sen kan jag träna i eftermiddag eller ikväll”. Men så har jag fastnat i någon rolig arbetsuppgift och inte lämnat jobbet förrän det varit dags att gå och lägga sig. Igår kväll skickade jag till en kompis ”du får säga till mig att skärpa mig och gå och träna” men innan den kompisen hunnit svara

Kvinnan som satt bakom disken i "Special Assistance Reception" på Edinburghs flygplats frågade mig för tredje gången. Jag svarade "Ja", med en ton som sa: ”Snälla, fråga mig inte igen, för då kommer jag krypa ihop i en hög på golvet.” Det är svårt att inte känna sig som ett misslyckande när hela kroppen och hjärnan rasar bara för att man har glömt sina hörlurar. För det var det som hade hänt. Jag hade glömt mina hörlurar på hotellrummet, jag kom på det när jag lämnade hyrbile

När jag kom till St Andrews för att bli intervjuad i The R&A World Golf Museum bestämde jag mig för att även om jag behövde jobba en del medan jag var där, så borde jag försöka träffa någon. Tack vare golfen har jag fått möjlighet att träffa fantastiska människor från hela världen de senaste åren. Därför har jag några namn som jag förknippar med St Andrews. Så jag messade den jag först kom att tänka på - Sally! Och jag är så glad att jag gjorde det! Vår lunch bara flög förbi